Maaaaat!
Är man hungrig så har tiden ingen betydelse. (Inte när man är bebis iaf.) va tvungen att väcka Milton då mina bröst höll på att sprängas. Matade honom vid halv tolv så fyra & en halv timme sen. Brösten blir hårda hur snabbt som helst nu. I onsdags kväll började mjölken rinna till & nu finns det hur mycket som helst. Jag hoppas verkligen att det håller i sig så att jag kan amma honom längre än vad jag gjorde med Linnea. Iaf till ett halvår.
Senare på eftermiddag/kvällen ska jag och Milton gå ned till Emma/Jonas/Charlie & träffa dem & Cissi/Emilia. Som vi längtar, senast dem såg mig hade jag stooora bebis magen. Den är nästan all gone nu. Ytterst lite kvar av den. Så det ser vi fram emot.
Kommentarer
Trackback
