När man hittat rätt då känner man det.
Att se en del av sin vardag glida sakta men säkert ur händerna.
Att slippa höra skitet som sägs, slippa tänka på meningarna som man vet att dem tänker men inte "vågar" eller vill säga, lättare att ta det den enkla vägen.
Att lessna och inse att jag klarar mig ändå, trist men sant.
Ibland så är verkligheten så pass trist att man inte kan hålla allt kvar.
Man kan inte alltid vara den som vill & kan det måste komma åter också.
Tröttnat bara, det räcker.
Snart dags att åka och hämta skrutt och ha en liten "spadag" hemma med henne, fotbad ska det bli, även lite gurka och blomkål att dippa tror jag, måla naglarna (Linneas, jag har inga) :( Jag ska ha ansiktsmask, Linnea får dock inte ha någon då dem brukar vara så starka, sen är hon lite rädd för dem också. Jag ser ju ganska läskig ut när jag har en sån, som ett spöke nästan enligt Linnea. :)
Vill gå hem nu, ska även ringa halvan och få höra om hur det går med hennes lilla pojke inne i magen, åh vad jag längtar tills han kommer ut.
Och tills Celinas lilla kommer, det är när som helst nu, två härliga pojkar som jag kommer dela många timmar och minnen med i sommar. Linnea längtar även hon väldigt mycket efter dessa två. <3
