Lång tid kvar.
Längtar så mycket efter den lilla, Linnea ska få bli storasyster, jag ska bli tvåbarnsmamma, livet blir sig aldrig likt igen.
Tänk vanorna man hade innan man fick första barnet, mina vanor va absolut inte dem bästa, Linnea va en räddning för mig. Men ensamtid har man ändå lyckats få då mitt nätverk inom familjen och vänner är väldigt bra, förstå mig rätt, lämnar inte bort min dotter "all the time" men det har såklart hänt. Mormor och morfar vill ta med Nea till landet, morbror går på bio med henne, osv.
Denna gången blir det såklart tuffare, men jag ser fram emot det, känner mig redo att ta mig an det livet nu. Längtar till promenader med vagnen och skrutt, till lekar i parken, picknickar, fikor med alla mina andra havande vänner och nyblivna mammor. Två av mina kusiner fick ju även barn detta år så att barn att leka med finns det gott om.
Linnea blev så glad igår när jag och hennes pappa berättade för henne att hon skulle bli storasyster. Visade henne bilden och hon pussade på den och sa min bebis. När hon pappsen sedan skulle gå så pussade hon på min mage och sa hejdå bebis, jag kommer sakna dig. Även sagt att hon ska pussa och krama på den när den kommer ut, för det är min bebis. :) en alldeles egen bebis får hon. Så känslorna från henne är väldigt positiva, än så länge. Får väl se hur det blir när syskonen ska dela på leksakerna, dela på mormor och morfar osv. Blir nog jätte bra ska jag få se.
Är ju barnfri idag och ligger nu och frågar mig själv vad jag gör uppe redan nu? Eller uppe och uppe ligger i sängen men vaken då. Mammaskada tror jag, vaknar vanligtvis vid den här tiden då min lilla skrutt är en riktigt morgonmänniska, dock blir det mycket mys på morgon så lite sömnig är hon nog fortfarande vid den här tiden. Saknar henne, jätte mycket.
Ska man gå upp och äta frukost kanske? Magen och bebben skriker efter mat.
Vi hörs sen tror jag.
