Dag 5: Ett roligt minne
Ett roligt minne? Svårt att välja, har ju en hel del.
Ett minne som jag kan tycka är lite roligt nu, men som inte va det vid tillfället.
När mitt vatten hade gått på morgon vid kvart i sex så fick jag panik först.
Tittade på golvet efter att jag hade klivit upp ur sängen och trodde att jag hade kissat på mig för att det kändes blött i sängen.
Ställer mig då upp och bara hör ett stort PLASK!
Slemhinnan ramlar ner på golvet och vattnet går.
Inte så mysigt, jag vet. Jag börjar skrika till min mamma som då ligger och sover.
- Vad i helvete är det här mamma?
Slemproppen då.
Skitäckligt såg det ut som en slemmig manet typ.
Mamma kommer då hoppandes upp ur sängen och säger vad det är som hänt.
Varpå jag får panik och springer till toaletten för att då sitta där och vänta tills min moster kommer med Linneas Pappa i bilen som ska köra in oss till Förlossningen.
Carina (moster) frågar hur lång tid det är med värkarna, då jag svarar.
- en minut ungefär.
Carina.
- men herregud då ska du ju föda när som helst.
Jag.
- Va? OMG vad ska jag göra.
Carina frågar då om jag och mamma verkligen räknar minutrarna imellan värkarna?
Jag svarar då.
- Nej, vi räknar ju hur länge dem håller på.
Ett skratt utbryts och vi lugnar ner oss.
HAHa
När Carina lite senare ringer och säger att hon är utanför går jag och mamma ut till hissen för att åka ner till dem, vi bor på 7 våningen vill jag bara meddela.
Jag ser hur hissen åker förbi oss uppåt i huset, varpå jag blir förbannad och då istället väljer att ta trapporna.
Mamma skrattar och frågar vad jag håller på med och säger att vi ska vänta på hissen istället.
Jag.
- Nej, jag ska banne mig ner för trapporna och halv springer ner.
Kim står utanför och kollar mot hissen när han ser mig komma ner för trapporna.
Han ser ut som ett stort frågetecken och jag bara tittar på honom och säger.
- VAD?
Hoppar inte i bilen och åker mot sjukhuset.
Jag skrattar åt det nu, men då va det inte kul.
Jag ansåg väl att hissen va min just den dagen.
