Weekend!
Fjärde dagen helt rökfri!
Men känner mig inte stolt över mig själv ännu. Så här bra har det gått förut men jag har hoppet kvar iaf.
Den här gången ska det banne mig gå! Jag har ju stöd från alla håll så de är ju inga problem.
Det jobbiga för mig blir när något inte går min väg och jag då vill ta till pinnen.
Men jag måste helt enkelt stå emot, för just nu går allt faktiskt min väg.
Fick ett sms igår dock som gjorde mig lite... Ja hur kände jag mig egentligen?
Började svettas, hjärtat bultade, många tankar och funderingar.
Hur ska jag göra egentligen? Vad vill jag göra, vad vill andra att jag ska göra?
Måste fokusera på mig, vad jag tycker, tänker och vill.
Men saken är den att jag vet inte, så jag lyssnar och tar råd från mina nära och kära.
Har pratat med Mamma, Ramona, Nella, Josefin & alexsandra om detta!
Dem säger rätt så likadant, men ändå olika.
Svaret finns ju egentligen inom mig, det är bara jag som kan fatta det här beslutet om hur jag vill göra.
Det kommer nog inom sinom tid! Eller hur det stavas. :P
XOXO Fia ;)
