Idag känner jag mig lite trött i bollen.
Känner mig trött och seg, vet inte riktigt varför?
Vaknade tio i sex imorse och kände mig tillräckligt pigg för att gå upp.
Gick på toaletten och då hör jag något utanför, hjälp tänker jag nu kommer någon och tar mig.
Så jag öppnar dörren när jag har blivit klar och tittar ut, ingen där.
Kikar in i Neas rum och ser att det är tomt, så då trippar jag bara vidare för att sedan titta i min säng.
Vad ligger det där? Jo en liten trollunge, hon hoppar upp och vi sätter oss med ett varsitt glas juice och en filt runt om oss och tittat på lite tv.
Man bara måste älska tidiga morgonar.
Igår möttes vi, igår pratade vi, igår kändes allt lite bättre.
Jag satt på tunnelbanan, hade en klump i magen, kände mig nervös och varm.
Klev av och åkte ned för rulltrapporna, gick ut från spärrarna och såg dig stå utanför pressbyrån.
Du tittade på mig och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
Så jag gick bara fram och då kändes det som att ingenting någonsin hade hänt.
Konstigt nog fick jag tunghäfta först, Nellus kom fram och hälsade och då blev allt lättare.
Vi gick till posten, sedan till fiket och då började samtalet vi behövde ha.
Du har haft det svårt, du har mått dåligt, du har skämts.
Jag hoppas att du har förändrats, jag hoppas att det inte händer igen och jag hoppas att du mår bättre nu.
Ibland förlorar man något man inte vill förlora, ibland måste man släppa och gå vidare.
Jag hoppas att det här inte är en sådan gång.
Jag kommer aldrig kunna glömma, men jag hoppas att jag kan förlåta.
Jag vill kunna ha allt och alla, men världen och livet är inte rättvist.
Men som sagt jag hoppas att detta får ett bra slut.
Idag saknar jag!
